Hejsan!

Jag har kommit på att jag är helt sjuk i huvudet!

Jag har hittat på min bästavän, och när jag tänker på att hon kanske försvinner börjar jag gråta.

Fattade någon något av det där?

Såhär är det alltså, jag hittade på en vän som jag pratar om med andra och i mitt huvud har hon nu blivit som en riktig vän. Det är helt fucked up.

Och det konstiga är att jag inte fattar varför jag ens hittade på denna vännen.

Jag gick i 6:an och sedan dess har jag pratat om henne varje dag nästan.

Och jag är inte ens ensam i verkligeheten heller. Jag har många vänner och är ganska omtyckt i skolan.

Jag har vänner som bryr sig när jag är ledsen och är glad med mig när jag är glad.

Trots detta hittade jag på en vän som jag fortfarande pratar om som om hon finns.

Det kan inte vara normalt. Jag vill sluta med det nu. Men jag börjar gråta när jag tänker på att hon kommer försvinna.

Vad fan ska jag göra?   

Jag mår jättedåligt och bra på samma gång.

Jag vet inte varför jag lever? Jag känner att jag lika gärna kan dö.

Samtidigt ser jag fram emot vissa saker, små saker som elevensval och sådant i skolan.

Och sedan kommer självmordstankarna tillbaka. Jag vill ju inte leva med gråten i halsen hela tiden. Och så fort någon säger något litet så kommer tårarna.

Jag vet inte ens varför jag mår dåligt. Jag är bara ledsen hela tiden.

Mina föräldrar är jättestränga och skäller på mig hela tiden. Orkar inte med det mer  

Nu ska jag sova. God natt! 

Hejsan!

Jag tänkte nu börja blogga här som anonym flicka.   

Här kommer jag skriva alla mina inersta tankar och vara helt ärlig!

Detta kommer vara som min ''digitala dagbok''. 

Men jag tänker aldrig nämna mitt riktiga namn.

Hoppas ni gillar den.

Trots att inga kommer läsa den.